lördag 23 februari 2019

I VILKEN RIKTNING RÖR DU DIG?

HUR VET DU VAR VI ÄR, att är vi är nära tågstationen, frågade min vän som jag tillbringade ett par dagar med i megastaden Bangkok. Vi hade bestämt att ha ett par dagar tillsammans i staden för att möta en del personer, prata om ett gemensamt kommande projekt och planera. Samtidigt som vi gjorde det behövde vi förflytta oss i staden mellan olika platser. Bangkok är en gigantisk stad som man inte lär känna på kort tid. Den inrymmer runt 15 miljoner människor och har ett förhållandevis välordnat myller av vattenvägar, motorvägar, tunnelbanor, skytrains, gator och gränder. Men det är stort och komplext. Jag har visserligen varit här ganska många gånger men vill inte påstå att jag kan staden. Det är lätt att tappa bort sig. Min vän var nu här för andra gången i livet och det var 35 år sedan sist så jag förstår hans fråga. Vi satt nämligen i en taxi och trafiken var minst sagt tjock och nu stod vi helt stilla i en 30 graders värme. Överallt var det bilar, tuktuks och motorcyklar. Eftersom jag varit här förut och både åkt och promenerat i området så kände jag igen mig. Jag såg att vi nästan var framme och att det skulle gå fortare att gå sista biten. Jag betalade taxichauffören och sen kryssade oss fram mellan fordonen och på några minuter var vi framme vid tunnelbanan.


LIVSRESAN ÄR OFTA KOMPLEX och frågorna om hur man skall hitta rätt kommer med jämna mellanrum för alla människor. Vilket yrke ska man välja? Vem skall man dela livet och bilda familj med? Vad ska jag tro på och hur skall jag tro? Vad skal jag engagera mig för? Vi möter massor av val och det är sällan som det är enkla entydiga val. Hur navigerar man då rätt? Hur hittar man rätt för att röra sig i den riktningen som man verkligen vill? För mig blir det allt tydligare att man dels måste veta var man är just nu, förstå nuläget. Vem är jag? Var kommer jag i från och vad är min roll i tillvaron. För det andra är det viktigt att göra klart för sig, vart är jag på väg. Vad är det viktigaste i livet? Vad är min roll och vad vill jag göra? Vad vill jag bidra med och vart är jag på väg. När man har en tydlig bild av nuläget och vart man är på väg, kommer frågan om hur jag kommer dit. Oftast finns det inte bara en väg utan många. En del snabbare, en del långsammare, en del till högre pris och andra till lägre pris. Det viktiga är att vägen tar mig mot målet, möjliggör det som är mitt hjärtas längtan. I allt detta behöver man dels något att orientera sig mot, dvs något som gör att jag vet var jag just nu befinner mig och i vilken riktning jag skall ta mig. Ofta använder jag karta och gps och jag försöker ha ögon och öron öppna. 


PÅ VÄG MOT SAMMA MÅL? Som en van resenär möter jag ofta andra resenärer. Vi samtal och utbyter erfarenheter och tips. Jag har noterat att dem som det visar sig att jag delar resmål med, känner jag en speciell samhörighet med. Vi blir liksom del utav samma gäng. Vi kan komma från helt olika bakgrund men det faktum att vi rör oss mot samma destination, samma mål, för oss närmare varandra och vi känner samhörighet. Då kan vi stötta varandra en bit på resan. Ett annat sätt att känna samhörighet är att definiera gränserna som skiljer mig och och de mina mot andra. Antingen är men innanför och med i gemenskapen, eller så är man utanför och inte del av gemenskapen. När jag som lärjunge till Jesus är på livsresan mot Guds eviga rike där Jesus beskrivs som kung, känner jag en speciell samhörighet med andra som rör sig mot samma mål. Vi kan ha gjort olika lång resa, komma från olika bakgrund lyckats eller misslyckats med olika saker. Med den gemensamma destinationen för lärjungaresan för oss samman. Ju mer jag rest som lärjunge, desto mer uppskattar jag den formen av tillhörighet. Tillhörigheten definierad av gränserna, innanför eller utanför, blir mindre och mindre relevant. Tänk att få möta en medresenär och konstatera att vi är på väg i samma riktning och dela glädjen över det samtidigt som vi delar erfarenheterna av resan. Ibland möter man människor som också är på väg men som inte vet vart. De verkar ha tappat orienteringen och är vilsna. Då är det en glädje att få lyfta blicken och tillsammans hitta något tydligt och fast att orientera sig efter, och sen kunna ta följe en bit. 


VAD HAR DU FÖR RIKTMÄRKEN? VAD ORIENTERAR DU DIG MOT? Har du gått vilse? Behöver du vända om eller behöver du bara justera riktningen? Vilket blir ditt nästa steg att ta inom 24 timmar?  I dag har jag tagit hjälp av bibelordet för att orientera mig och hitta mitt nästa steg.


Önskar dig välsignelse, bästa medresenär!





söndag 10 februari 2019

Växande miljöer

JAG HAR INTE GRÖNA HÄNDER! Det är inte jag som får blommor och växter att växa och trivas i vårt hem. Det är min fru som har god hand med dem. Hon vattnar och pysslar om växterna och de växer och blommar. Jag är däremot ganska duktig på att köpa blommor, snittblommor, för att uppmuntra min fru eller någon annan som behöver speciell uppmuntran. Allt växande påverkas av miljön. I en god miljö som tillhandahåller alla de viktiga elementen som god växt kräver, så finns det väldigt god chans att det både växer, blir väldoftande blommor och så småningom ger frukt. Det finns växande miljöer både för växter och människor. En intressant fråga är då vad det är som skapar en växande miljö?

I MIN ROLL SOM LEDARE OCH LEDARUTVECKLARE  har jag ofta funderat över vad det är som gör att människor växer, utvecklas och får fruktbara liv. Jesus talar i en liknelse om sådden och skörden och han skildrar fyra olika miljöer där fröna hamnade. Miljöerna hade olika egenskaper och växten blev därefter. En av de fyra beskriver han som den goda jorden. När fröna landade där sköt de fart och det började växa och i sinom tid kom det skörd, 60 gånger utsädet eller 100 gånger till och med. Jag har tillsammans med kollegor och nyckelpersoner som ser lärjungarörelser växa på nära håll, studerat de olika sakerna, tillväxtfaktorerna eller DNA för växande om man så vill. Och vi ser ett mönster. Låt mig berätta om en av de viktigare faktorerna.

TACKSAMHET SKAPAR EN GOD KULTUR. När människor varje dag fokuserar på vad de är tacksamma för mycket mer än de problem de har eller ser, så händer något fantastiskt. Det är som om det jobbiga blir mycket mindre. Tacksamheten för det man har skapar en god miljö att vara i, både för sig själv och omgivningen. Modern ledarforskning pekar också på att ledare som har en tacksam attityd och bygger sitt ledarskap på vad de faktiskt är bra på och tacksamma för, ofta lyckas bäst. Aposteln Paulus skrev när han satt i fängelse, mot slutet av sitt liv, ”Gläd er alltid i Herren”. Finns det anledning att vara glad när man sitter i fängelse? Ja, uppenbarligen tyckte Paulus det efter ett långt livs erfarenheter. Och då, en fråga som kanske hjälper oss här och nu att se det ännu tydligare: Vem är det roligast att umgås med, en tacksam och glad person eller en klagande och otacksam person

VAD ÄR DU TACKSAM FÖR IDAG? VEM VILL DU BERÄTTA DET FÖR?


På återhörande om fler växa dna! Bless U!