Tack för 2018 & Välkommen 2019

Ytterligare ett år drar nu ihop påsen och blir till historia. Det som sagts och gjorts kan inte göras om. Men berättelserna om det som hände under 2018 kan berättas på olika sätt, mer eller mindre nära sanningen. Olika människor kan dessutom berätta olika sanningar om samma händelser. Vid jämförelser kan de verka helt olika men vid djupare analys så kan man se att dessa helt olika beskrivningar kan vara helt korrekta, fast återgivna från helt olika perspektiv, färgade från olika erfarenheter eller från helt olika fönster man valt att öppna. En fysiker och en teolog kan beskriva samma universum väldigt olika, helt enkelt för att man valt att titta i från olika fönster. På samma sätt som min mobiltelefon ser svart ut när man ser den ligga på bordet, men vit och svart om man öppnar fodralet dessutom mångfärgad när man sätter på skärmen. En och samma tingest kan således beskrivas helt olika beroende på hur nära och ingående man studerat och upplevt den.

För en tid sedan hade jag en dialog med en person som kategoriskt avvisade möjligheten att Muslimer och Kristna skulle kunna ha samma Gud. För mig lät det som stora och lite övermodiga ord att att så kategoriskt slå fast det. Så klart att det finns stora skillnader i hur vi beskriver den ende skapareguden som båda dessa stora religiösa kulturer menar sig tro på. Kanske ibland lika stora skillnader som man kan uppleva mellan min svarta tysta mobil som ligger på bordet och samma mobil som är öppnad, påslagen och spelar en vacker sång ackompanjerad av de vackraste bilder man kan tänka sig. Att man menar sig tro på Abrahams, Moses och Kung Davids Gud skulle kunna betyda att man tror på samma Gud, men att man av olika anledning har fått helt olika bild och upplevelse av densamme. Om denna möjlighet är sann, blir det ointressant att debattera vem som har rätt eller fel. Istället blir det superintressant att bege sig ut på upptäcksfärd, gärna tillsammans, för att tydligare och djupare se, erfara och lära känna vem denne verklige Gud är. Detsamma gäller givetvis den sekulära svensken som kanske inte bekänner sig tro på en Gud men likväl tror på en större kraft av något slag.

Inför det nya året skulle jag för det första vilja uttrycka min tacksamhet över det jag varit med om och upplevt under 2018. Så många saker som jag lätt luras att ta för givet är inte alls är givna, och det jag tror jag förtjänar är i verkligheten något som givits mig utan att jag egentligen förtjänar det. Helt enkelt åtnjuter jag välsignelser som någon annan än mig själv ligger bakom. Tack för livet! Tack för allt gott jag varit med om under 2018! Tack också för det jobbiga jag varit med om, men som över tid kommer att lära mig något som jag kanske kan välsigna någon annan med. För det andra vill jag göra aposteln Paulus perspektiv till mitt. Mot slutet av hans innehållsrika liv, kan man tycka att han borde känna väl den han berättat om, för både hög och låg, på plats efter plats och i land efter land, Men han har inte fått nog och är inte färdig med sin bild. Han uttrycker istället: ”Jag vill lära känna Kristus och kraften från hans uppståndelse”. Efter mina dryga 50 år i en miljö där denne Kristus som säger sig vara Gud, haft en självklar plats, önskar jag att göra nya upptäckter det kommande året. Inte bara från de traditionella fönster som jag sedan uppväxten lärt mig att titta genom, utan också genom nya fönster som kan ge djupare insikter, fler erfarenheter och inte minst spännande äventyr. Den upptäcktsresan kommer jag börja ta nya steg på redan i morgon. Vilka steg kommer du ta inför det kommande nya året?

Gott nytt år!

Julens härlighet

Julen och adventstiden är en härlig tid på många sätt. Ljusen tänds i den nordiska årstidens  mörker. Många små ljuspunkter bringar tillsammans hopp och förväntan. Den 10:e december är en speciell dag med mycket ljus och härlighet. Då delas årets nobelpris ut till enastående personer som varit nycklar för nya upptäckter, viktiga framsteg för mänskligheten och inte minst till dem som burit fredens budskap till praktisk handling. I år tilldelades kongolesen Doktor och Pastor Denis Mukweke tillsammans med Yasidiern Nadia Murad Nobels fredspris. Festligheterna som dessa hjältar och alla de andra nobelpristagarna firas med, utstrålar härlighet och glans som få sammanhang kan mäta sig mig. Många av oss har suttit och tittat på festerna och njutit av prakten, glansen och det storartade, som en dröm de flesta av oss aldrig kommer att uppleva.

Den verklighet som fört Dr Mukweke och Nadia Murad till nobelprisets glans är dock en helt annan verklighet. Istället för glans handlar det om människor i utsatthet, våld, kränkningar på det mest bestialiska och djävulska sätt man kan tänka sig. Det som skapats för något fint, kärleksfullt och intimt, rivs istället sönder systematiskt för att inte bara trasa sönder människor utan också deras goda samhällen. Nadia har valt att inte tiga och lida. Istället berättar hon sin berättelse som ingen kan ta ifrån henne, inte för att någon skall tycka synd om henne, men för att andra ska höra, förstå och börja agera. För att få ett stopp på det som hon varit med om och som många andra drabbas av varje dag. Dr Mukwege själv överlevde som genom ett mirakel när han var liten och höll på att dö, men en svensk kvinna som såg och förstod, gjorde vad hon kunde. Därför lever han idag och kan om och om igen göra valet att inte sitta still utan agera. Han gör allt vad han kan för att reparera och hela, fysiskt, emotionellt, socialt och ekonomiskt söndertrasade flickor och kvinnor. Dessutom tar han varje tillfälle att mobilisera världen mot ondskan, vars konsekvenser fått hans uppmärksamhet och engagemang de senaste 20 åren. Och detta till ett högt pris av återkommande mordhot.

Du och jag vet egentligen inget om morgondagen. Det blev jag själv tydligt påmind av dryga tre år sedan då jag höll på att få en betonglast över mig i Bangkok. Det enda vi vet är det som ligger bakom och det som är nu. Vi kan drömma om morgondagen, vi kan ta steg för morgondagen, men oavsett ålder vet vi inget! Det kan ta slut efter 30 timmar som för mitt barnbarn Vera, eller efter 94 år som för min mamma Alice. Så vad får denna insikt för konsekvenser för mig och dig? För mig har mina upplevelser de sista åren lett mig till att fundera på vad som är riktigt viktigt, ja inte minst det som är viktigast. Vad är viktigast för dig? Om du tar ett perspektiv av hela livet och inte bara stunden just nu. För tre år sedan fattade jag några beslut och började sedan ta steg, små steg, ett i taget. Ett av dem var att mina kommande barnbarn skulle få av min tid oavsett hur upptagen jag än är med andra ”viktiga” saker. Sedan jag fick Aron, Oscar och Vera har jag gjort mitt bästa för att följa det beslutet. Jag har också fattat beslut och börjat ta steg som innebär vissa risker. Jesus vars födelse vi firar i jultider, menade att bara den som är beredd att ge upp något som har chansen att vinna. Hans egen berättelse tydliggör det. Den största himmelska härligheten utbyttes mot att födas i ett stall! Den största himmelska äran utbytt mot att förnedras som den mest skamfyllda förbrytare på ett kors! Men nu kallas han kungars kung!

Det märkliga är dock att det som ser ut att bli en enorm förlust kan bli till den största vinst. Att ta steg som är rätta, därför att de reflekterar det vi är skapta för, kan ha ett högt pris, till och med så att våra liv står på spel. Men när stegen är driva av kärlek till både vår skapare och alla dem han skapat, så kan något nytt födas. Något helt och vackert formas ut ur den mest trasiga och jobbiga situation. Denna värld är inte allt igenom härlig, istället på många sätt ond, men det finns en härlighet som väntar. Ibland kan vi får se glimtar av den redan här och nu, som Mukwege och Murad gjorde på Nobeldagen. Men liksom för dem, krävs det mod för dig och mig att börja ta steg. Små, små steg som hämtar sin kraft från den härlighet vi är skapta från, och slutligen är skapta till. Jag fortsätter ta små, ibland riskfyllda steg, mot det jag uppfattar vara rätt väg för mig. Vilka steg tänker du börja ta inspirerad av julens härlighet, Jesu härlighet? Vilket blir ditt nästa steg? 

Med önskan om en God och Härlig jul!

 

I kärlekens fotspår

Vad är det viktigaste? Vad går livet ut på? Igår mötte jag en medresenär på flygplatsen i Siemreap. Det är staden i Kambodja som är känd för sina många urgamla tempel som böljat mellan att ha varit platser för tillbedjan i hinduisk eller buddistiskt tradition. Det mest kända av dem är Ankor Wat, en imponerande plats och byggnad. I passkontrollkön,  kom jag att prata med en medresenär från Österrike. Hon började fråga mig om något och sen var konversationen igång. Passkön gick väldigt långsamt men konversationen gjorde väntan till en av de trevligaste jag varit med om. Samtalet kom att handla om Angkor Wat, tro, livsfilosofi, buddhism, kristendom, familj, lidande, glädje och mer därtill. Den unga kvinnan hade lämnat kyrkan hon växt upp med för hon upplevde den inte relevant. Visst var det en plats där det kunde finnas fin gemenskap men något hade gjort den irrelevant för henne. Men tron hade hon kvar och den var viktig. Jag berättade min erfarenhet om att kyrkan är en plats för gemenskap, där man möts för att tillbe och dela tron och livet. Ingen prefekt plats, eftersom människorna inte är perfekta, men mer som en verkstad eller sjukstuga, en gemenskap där människor tillsammans kan få helas, växa, utvecklas och beröras av himlen. 

För mig är relationen till Jesus det viktigaste berättade jag när hon undrade mer om min erfarenhet. Jag gillar andlighet men religionen är inget för mig sa hon, och där var vi överens. I alla fall i bemärkelsen att religion i hög grad är kultur och det är inte det viktigaste. Jag berättade vidare att jag mött efterföljare och lärjungar till Jesus i alla möjliga kulturella miljöer som vanligtvis inte betraktas som kristna. Hon lyssnade med stort intresse och jag kom att reflektera över vad som är viktigast. Vad definierar eller beskriver kärnan i en nära relation till Jesus, en lärjungarelation, som för mig är det viktigaste. Till slut stämplades våra pass, hon behövde hämta sin väska och min transport väntade. Vi vinkade hej då med leenden, men jag blev kvar med mina funderingar i motorcykelvagnen som förde mig till hotellet i den varma nattluften.

Vad definierar då kärnan i lärjungaskap? Och om det finns lärjungar som inte följer våra invanda föreställningar om hur en Jesu lärjunge är, som kanske inte ens identifierar sig som kristen då den omgivande kulturen förknippar det med omoral, vad kännetecknar då lärjungaskapet till Jesus? Eller kanske en person som inte vill lämna sitt lands, sitt folks kulturella identitet. Exempelvis en Maldivier som inte vill förlora sitt medborgarskap genom att kalla sig något annat än muslim, men som ändå fått tag på Jesus eller tvärt om, vad är då kärnan i den relationen? När Jesus som föddes in i en Judisk kultur möter den samariska kvinnan, som hade en annan religiös och kulturell identitet än honom, verkar religionsfrågan vara en ickefråga för Jesus. Han säger istället att det viktigaste är att tillbe i ande och sanning, och sen pekar han på sig själv som Messias, räddaren eller frälsaren. Vid ett annan tillfälle frågar den religiösa expertisen honom om vad som är det viktigaste. Hans svar blir då tydligt: Det finns bara en Gud, älska honom med allt vad du är och har, och älska sedan dina medmänniskor. Inget annat är viktigare. När jag tänker på vad som innerst kännetecknar de Jesu lärjungar jag mött både i min egen kristna kultur, men också i andra kulturer, så är det just kärleken till Jesus, kärleken till medmänniskor och öppenheten för att låta Anden leda steg för steg på sanningens väg. Centrum att navigera efter är Jesus och ditåt går rörelsen. Andra innanför eller utanför definitioner är mindre viktiga.

Om nu min observation av Jesu berättelser och människor som jag mött stämmer, är en av de viktigaste frågorna att ställa sig varje dag: Vilket kärlekssteg skall jag ta med Jesus idag? Vilket steg kommer positivt involvera mina medmänniskor i den kärlekshandlingen? För min del blir det att träffa några vänner och lärjungar i Siemreap, uppmuntra dem och bjuda ut dem på mat idag. Vilket steg blir ditt idag?