I kärlekens fotspår

Vad är det viktigaste? Vad går livet ut på? Igår mötte jag en medresenär på flygplatsen i Siemreap. Det är staden i Kambodja som är känd för sina många urgamla tempel som böljat mellan att ha varit platser för tillbedjan i hinduisk eller buddistiskt tradition. Det mest kända av dem är Ankor Wat, en imponerande plats och byggnad. I passkontrollkön,  kom jag att prata med en medresenär från Österrike. Hon började fråga mig om något och sen var konversationen igång. Passkön gick väldigt långsamt men konversationen gjorde väntan till en av de trevligaste jag varit med om. Samtalet kom att handla om Angkor Wat, tro, livsfilosofi, buddhism, kristendom, familj, lidande, glädje och mer därtill. Den unga kvinnan hade lämnat kyrkan hon växt upp med för hon upplevde den inte relevant. Visst var det en plats där det kunde finnas fin gemenskap men något hade gjort den irrelevant för henne. Men tron hade hon kvar och den var viktig. Jag berättade min erfarenhet om att kyrkan är en plats för gemenskap, där man möts för att tillbe och dela tron och livet. Ingen prefekt plats, eftersom människorna inte är perfekta, men mer som en verkstad eller sjukstuga, en gemenskap där människor tillsammans kan få helas, växa, utvecklas och beröras av himlen. 

För mig är relationen till Jesus det viktigaste berättade jag när hon undrade mer om min erfarenhet. Jag gillar andlighet men religionen är inget för mig sa hon, och där var vi överens. I alla fall i bemärkelsen att religion i hög grad är kultur och det är inte det viktigaste. Jag berättade vidare att jag mött efterföljare och lärjungar till Jesus i alla möjliga kulturella miljöer som vanligtvis inte betraktas som kristna. Hon lyssnade med stort intresse och jag kom att reflektera över vad som är viktigast. Vad definierar eller beskriver kärnan i en nära relation till Jesus, en lärjungarelation, som för mig är det viktigaste. Till slut stämplades våra pass, hon behövde hämta sin väska och min transport väntade. Vi vinkade hej då med leenden, men jag blev kvar med mina funderingar i motorcykelvagnen som förde mig till hotellet i den varma nattluften.

Vad definierar då kärnan i lärjungaskap? Och om det finns lärjungar som inte följer våra invanda föreställningar om hur en Jesu lärjunge är, som kanske inte ens identifierar sig som kristen då den omgivande kulturen förknippar det med omoral, vad kännetecknar då lärjungaskapet till Jesus? Eller kanske en person som inte vill lämna sitt lands, sitt folks kulturella identitet. Exempelvis en Maldivier som inte vill förlora sitt medborgarskap genom att kalla sig något annat än muslim, men som ändå fått tag på Jesus eller tvärt om, vad är då kärnan i den relationen? När Jesus som föddes in i en Judisk kultur möter den samariska kvinnan, som hade en annan religiös och kulturell identitet än honom, verkar religionsfrågan vara en ickefråga för Jesus. Han säger istället att det viktigaste är att tillbe i ande och sanning, och sen pekar han på sig själv som Messias, räddaren eller frälsaren. Vid ett annan tillfälle frågar den religiösa expertisen honom om vad som är det viktigaste. Hans svar blir då tydligt: Det finns bara en Gud, älska honom med allt vad du är och har, och älska sedan dina medmänniskor. Inget annat är viktigare. När jag tänker på vad som innerst kännetecknar de Jesu lärjungar jag mött både i min egen kristna kultur, men också i andra kulturer, så är det just kärleken till Jesus, kärleken till medmänniskor och öppenheten för att låta Anden leda steg för steg på sanningens väg. Centrum att navigera efter är Jesus och ditåt går rörelsen. Andra innanför eller utanför definitioner är mindre viktiga.

Om nu min observation av Jesu berättelser och människor som jag mött stämmer, är en av de viktigaste frågorna att ställa sig varje dag: Vilket kärlekssteg skall jag ta med Jesus idag? Vilket steg kommer positivt involvera mina medmänniskor i den kärlekshandlingen? För min del blir det att träffa några vänner och lärjungar i Siemreap, uppmuntra dem och bjuda ut dem på mat idag. Vilket steg blir ditt idag?