fredag 16 november 2018

Koh Ngai - Guds Ö

Min dag började tidigt. Vaknade vid femtiden och sen var natten över. Gjorde några försök att somna om men efter en stund kapitulerade jag och började läsa istället. Läste en bok som handlar om människor i olika kulturer, som har olika kulturella identiteter; Hinduer, Buddhister, Muslimer och Amerikanska urspringsindianer, men alla har de en personlig relation till Jesus. De menar sig vara hans lärjungar. I alla dessa kulturer var bibelberättelserna viktiga, inte som en skriven text bara utan ännu mer som berättelser man berättar för varandra och lär av. Fascinerande! När klockan närmade sig sexsnåret anade jag att det började ljusna och jag gick ut i den tropiska och ljumma men ändå lite friska morgonluften. Molnen långt borta över havet i öster, var orangefärgade och berättade om att snart kommer solen och gör om natten till dag. När det händer, har mörkret ingen chans, solens ljus är bara så mycket starkare. Vad har den berättelsen att säga oss?

Denna vecka är jag på en liten ö i södra Thailands kustband. Namnet är Koh Ngai. Koh betyder ö, men vad Ngai betyder på Thai vet jag faktiskt inte. Däremot vet jag att Ngai betyder Gud på massajspråket. Guds ö om man vågar blanda språken! Om man är på Guds ö så borde väl Guds röst höras här. Vilket språk talar förresten Gud? Har du hört Guds röst? Romarbrevets författare menar att hela skapelsen är full av berättelser som kommunicerar något om Gud. Hebreerbrevets författare talar om profeter som berättat viktiga saker om Gud och förmedlat meddelanden från Gud genom historien. Människorna jag läste om i de olika kulturerna hade som gemensamt att de återkom till bibelberättelserna för att förstå vad Gud försökte säga. Sen praktiserade de principerna i sin egen kontext. 

På vilket sätt har jag då hört Guds röst på hans egen ö dessa dagar? För några dagar sedan fick jag syn på en mängd olika blommor med olika färger, olika form och olika doft, men alla så otroligt vackra. Vem har skapat dem, och till vem sjunger de sitt lov? För mig var det bara ett svar som lyste fram starkt. Skapta till Guds ära, för att sprida Guds skönhet och väldoft! Och just nu på Guds ö. Efter en liten stund ute under palmerna i den tidiga morgonluften, såg jag hur solen reste sig över horisonten i öster och mörkret gav vika. Det fanns ingen chans att mörkret skulle hålla sitt grepp när ljuset steg upp på himlen. När jag tänker på den fantastika morgonupplevelsen hör jag liksom Gud själv säga: ”När mitt ljus får lysa, genom min skapelse och genom mitt ord, mina berättelser, så har mörkret ingen chans”. 

Jag har hört hans röst igen och utmaningen är då, vad gör jag med det i mitt liv med start inom 24 timmar? För erfarenheten säger att om tar ett litet steg inom 24 timmar så finns det stor chans att man kommer ta ett till. Många små steg för en väldigt långt, men om man väntar för länge, kanske planerar för länge, så är det stor chans att tanken rinner ut i sanden. Den som inte tar steg, står stilla, och hur blir det då med efterföljelsen, lärjungaskapet? 

Mitt steg var att skriva denna blogg, men vad blir ditt steg? 


 

lördag 3 november 2018

Livet är inte rättvist

Rättvisa är ett fint ord, en fin tanke. Det är verkligen också något eftersträvansvärt. Samtidigt är det så ofta uppenbart att det inte är lätt att skipa full rättvisa. Tänk om alla ungdomar i Sverige skulle ha samma förutsättningar för att lyckas med det de drömmer om. En vacker dröm men det har de inte. Någon växer upp i de bästa tänkbara familjeförhållanden, någon annan med en eller två missbrukande föräldrar. En tredje med en bokstavskombination som skapar extraordinära utmaningar. Lyfter vi det till ett globalt perspektiv kan man fundera över rättvisan i att en del föds i ett land med överflöd av mat, andra i ett land som gång efter annan drabbas av torka. Någon föds i ett land där skola är en självklarhet, dessutom gratis till högsta nivå, andra i ett land där många går hungriga och skäms över att föräldrarna inte har råd att betala skolavgifterna. Någon får ett långt liv, 94 år som min mamma, andra får bara några timmar, som mitt bar barn Vera. Livet är helt enkelt inte rättvist!

Ska man då bara lägga sig platt och kapitulera inför orättvisornas faktum? Nej jag tror inte det. Ingen kan förändra allt men alla kan förändra något. Du och jag kan försöka göra val, prioriteringar och handlingar som är rättvisare än andra. Det kan vara så enkelt som att sträcka ut en hand till den som orkar mindre än dig. Eller att ta en stund att prata med någon som inte har så många vänner som du. Det finns dock några saker som enligt min mening är absolut rättvisa. Alla levande människor har lika många timmar på dygnet. Exakt 24 timmar, vare sig mer eller mindre! Dessa timmar kan man använda på olika sätt och möjligheterna till vad man kan göra är inte självklart rättvist fördelade. Men antalet timmar är de samma för alla. En annan rättvis sak är faktiskt möjligheten till en Gudomlig relation. Gud i himmelen har i sin kärlek varit så rättvis att alla som sträcker sig mot honom med ett ödmjukt sinne, får ta emot Guds nåd, fritt och för intet. Det spelar ingen roll om man levt exemplariskt, eller varit en rövare, om man är rik eller fattig. Lika för alla. Vad som däremot är väldigt orättvist är att alla inte fått höra om detta fantastiska erbjudande. Det är orättvist om du förstått och tagit del erbjudandet medans din granne eller arbetskamrat inte har det. Det är också lika orättvist om taxichauffören i Bangkok eller sömmerskan i Dhaka inte fått chansen som om kassörskan på din Ica-butik inte vet. 

Så vad kan vi, du och jag, göra åt orättvisorna? Vad är nästa steg? Något borde vi väl kunna göra. Kanske kan du, när du pratar med din granne över häcken, på något sätt inkludera hur tacksam du är för att Gud har omsorg. Kanske kan du fråga din kollega om vad han eller hon tror händer efter detta livet. Jag kommer brukar inkludera sådana saker mitt i mina samtal med grannen, kassörskan där jag handlar mat eller resegrannen på tåget. Ofta resulterar det i frågor där jag naturligt får berätta om Guds stora erbjudande. Livet är verkligen inte rättvist, men Gud är fantastiskt god, och den godheten kan vi dela vidare. Vad blir ditt nästa steg, för att göra livet mindre orättvist?