Livet är inte rättvist

Rättvisa är ett fint ord, en fin tanke. Det är verkligen också något eftersträvansvärt. Samtidigt är det så ofta uppenbart att det inte är lätt att skipa full rättvisa. Tänk om alla ungdomar i Sverige skulle ha samma förutsättningar för att lyckas med det de drömmer om. En vacker dröm men det har de inte. Någon växer upp i de bästa tänkbara familjeförhållanden, någon annan med en eller två missbrukande föräldrar. En tredje med en bokstavskombination som skapar extraordinära utmaningar. Lyfter vi det till ett globalt perspektiv kan man fundera över rättvisan i att en del föds i ett land med överflöd av mat, andra i ett land som gång efter annan drabbas av torka. Någon föds i ett land där skola är en självklarhet, dessutom gratis till högsta nivå, andra i ett land där många går hungriga och skäms över att föräldrarna inte har råd att betala skolavgifterna. Någon får ett långt liv, 94 år som min mamma, andra får bara några timmar, som mitt bar barn Vera. Livet är helt enkelt inte rättvist!

Ska man då bara lägga sig platt och kapitulera inför orättvisornas faktum? Nej jag tror inte det. Ingen kan förändra allt men alla kan förändra något. Du och jag kan försöka göra val, prioriteringar och handlingar som är rättvisare än andra. Det kan vara så enkelt som att sträcka ut en hand till den som orkar mindre än dig. Eller att ta en stund att prata med någon som inte har så många vänner som du. Det finns dock några saker som enligt min mening är absolut rättvisa. Alla levande människor har lika många timmar på dygnet. Exakt 24 timmar, vare sig mer eller mindre! Dessa timmar kan man använda på olika sätt och möjligheterna till vad man kan göra är inte självklart rättvist fördelade. Men antalet timmar är de samma för alla. En annan rättvis sak är faktiskt möjligheten till en Gudomlig relation. Gud i himmelen har i sin kärlek varit så rättvis att alla som sträcker sig mot honom med ett ödmjukt sinne, får ta emot Guds nåd, fritt och för intet. Det spelar ingen roll om man levt exemplariskt, eller varit en rövare, om man är rik eller fattig. Lika för alla. Vad som däremot är väldigt orättvist är att alla inte fått höra om detta fantastiska erbjudande. Det är orättvist om du förstått och tagit del erbjudandet medans din granne eller arbetskamrat inte har det. Det är också lika orättvist om taxichauffören i Bangkok eller sömmerskan i Dhaka inte fått chansen som om kassörskan på din Ica-butik inte vet. 

Så vad kan vi, du och jag, göra åt orättvisorna? Vad är nästa steg? Något borde vi väl kunna göra. Kanske kan du, när du pratar med din granne över häcken, på något sätt inkludera hur tacksam du är för att Gud har omsorg. Kanske kan du fråga din kollega om vad han eller hon tror händer efter detta livet. Jag kommer brukar inkludera sådana saker mitt i mina samtal med grannen, kassörskan där jag handlar mat eller resegrannen på tåget. Ofta resulterar det i frågor där jag naturligt får berätta om Guds stora erbjudande. Livet är verkligen inte rättvist, men Gud är fantastiskt god, och den godheten kan vi dela vidare. Vad blir ditt nästa steg, för att göra livet mindre orättvist?