Att låta det brännande bli till nytta

IGÅR GJORDE JAG NÅGOT JAG ALDRIG GJORT FÖRUT. Jag fick en ny erfarenhet och under processens gång funderade jag på vad jag egentligen gjorde. Att göra nya saker är nyttigt, speciellt om man tar sig tid att fundera på det man gör. Tänk dig vårdagen när den är som bäst. För några dagar sedan växlade allt i naturen från grått, bart och lite tråkigt till skir grönska med små friska löv och blomknoppar överallt. Vi befinner oss vid stugan i Dalsland, platsen där min mamma, min morfar, min morfars far och ytterligare några generationer bakåt växt upp och upplevt många vårar. Natten innan har det regnat och rensat luften. Förmiddagssolen är alldeles lagom varm. 

MITT I ALL GRÖNSKA SER JAG ATT BRÄNNÄSSLORNA är bland de första växterna att sätta fart. Min erfarenhet av nässlor har hittills förknippats med något man inte vill röra, något jag bränt mig på, ogräs som inte ger sig utan kommer tillbaka och vill sprida sig. Om jag spontant skulle välja så kunde jag gärna vara utan alla nässlor där jag bor. Det är liksom en sån där irriterande växt som man måste akta sig för om man vill undvika obehaget. Men av någon anledning har jag fått för mig att göra något med dessa nya skira brännässlor. Jag ska laga soppa av dem. Har ju både hört och läst om att de skall vara fulla av vitaminer och nyttigheter, men hittills har min dominerande erfarenhet av brännässlor inte riktigt varit i samklang med deras omtalade nytta. 

NÄR JAG MED HANDSKAR PÅ HÄNDERNA omsorgsfullt plockar brännässla efter brännässla och fyller min bunke så upptäcker jag att något händer med mig. Detta som jag tidigare mest varit irriterad på förändras i min tanke och ändrar skepnad. Min attityd förändras också. Eftersom jag har handskar på mig så bränns de inte, och jag börjar faktiskt se en skönhet i dessa ännu små växter. Jag påminner mig om hur nyttiga de lär ska vara, med allt vitamin C och A, allt järn, kalium, mangan och kalcium som kroppen mår väl av. Jag ser framför mig en god soppa, liksom en energidryck, en hälsokur som kanske till och med kan rå på pollenallergin och jag blir mer och mer väl till mods.  

I LIVET FINNS DET SAKER, och ibland människor, som liksom bränner som nässlor. Man vill liksom inte komma nära i rädsla för att bränna sig som man gjort tidigare gånger. Erfarenheterna som kanske blandats med fördomar är inte angenäma. Därför gör man sitt bästa för att undvika, ”bränt barn skyr elden” säger ordspråket, och skulle lika gärna kunna vara ”bränt barn skyr nässlan”. Men tänk om det är med sådana saker på samma sätt som nässlorna. Om man närmar sig på fel sätt, med fel attityd så är det bara jobbigt, men om man istället inser potentialen, vet hur man skall hantera dem så är de guld värda. Tänk om det är oanvända vitamin- och mineralbomber som i rätt sammanhang och med rätt hantering skulle vara väldigt, väldigt nyttiga?

HUR DET GICK MED SOPPAN? Jo den blev både mättande och god. Jag tänker att det inte är sista gången jag lagar nässelsoppa. Men den djupare insikten som jag bär med mig ännu mer, är funderingen på vilka andra ”livsnässlor” som jag härnäst behöver återupptäcka, byta attityd till och kunna ta till vara på istället för att se dem som hot eller irriterande moment. Kanske väntar något riktigt, riktigt bra runt hörnet?! Bara jag är beredd att se från ett annat perspektiv? Har du någon ”brännässla” du behöver ta dig an? Har du någon oupptäckt resurs i din närhet? Vilka handskar behöver du ta på dig? Min erfarenhet igår var riktigt god! Lycka till med din!

Påsk på heder och samvete

DET FINNS OLIKA PERSPEKTIV PÅ VAD SOM ÄR VIKTIGT.  I en del kulturer är den viktigaste måttstocken vad som är rätt eller fel, sant eller osant och till detta kopplas att vara skyldig eller icke skyldig. Målet är att göra vad som är moraliskt och juridiskt rätt och därmed vara fri från skuld. Men om man bryter mot vad som är rätt så krävs straff och ett sätt att sona brottet och lyfta av skulden. I andra delar av världen navigerar man efter makt och rädsla. Det gäller att hålla sig på god fot med den eller dem som har makt så att man inte riskerar att få makten mot sig. Förödande konsekvenser kan bli resultatet. Och rädslan i sig är förödande. Jag har på nära håll sett hur människor offrar och visar respekt för förfädernas andar eller anden som tros äga makten över kvarteret, allt för att inte stöta sig och dra olycka på sig. Man är livrädd för vad som skulle kunna hända om man får andarna mot sig. Ytterligare andra navigerar efter heder och skam. Sin egen och familjens heder är i centrum. Den skall till varje pris upprätthållas och utvecklas. Det största felet som kan begås är att skada familjens heder för det leder till skam som är mycket tung att bära. I denna kultur är det mindre viktigt att vara sann mot sig själv och andra, bara man upprätthåller hedern. Givetvis är ingen kultur entydig men ofta dominerar en världsbild eller sätt att tänka och förhålla sig. 

PÅSKEN HANDLAR INTE OM ÄGG, FJÄDRAR OCH PÅSKMAT som man lätt kan tro om man tittar på handel och marknadsföring. Istället handlar det om tidernas gigantiska drama där hopp och förtvivlans möts, där rätt och fel strålar samman, där kärlekens makt visar sig och inte minst där heder och skam blir synliga. Något gick snett när människan gjorde uppror mot sin skapare och designers goda plan. Konsekvenserna blev förödande med brustna relationer av olika slag som resultat. Relationerna mellan människor, förståelsen av sig själv, sin roll i skapelsen och gentemot andra tog skada. Konsekvenserna är uppenbara för alla, överallt om man öppnar ögonen! Och allt började med att människan vände sig bort från sin skapare och därmed förstörde den relationen och det som de är designade för. 

NÄR VI UNDER PÅSKEN MINNS JESUS, troligen världens mest omtalade och kända person, så påminner vi oss om det han valde att göra. Gudasonen med den högsta tänkbara platsen i universum, låter sig födas som människa, gör gott och visar på ljusets och kärlekens väg, men låter sig förnedras på värsta tänkbara sätt. Han som bara gjort rätt, är syndfri och utan skuld låter sig behandlas om den som har gjort den största tänkbara förbrytelsen. Han som har den högsta positionen och hedern i universum hamnar lägst, på ett kors, förbannelsens symbol, bland mördare och rövare till allmän beskådan. Det är ingen lätt resa och vittnesskildringen talar om ångest och att han till och med svettas blod i sin tunga förtvivlan. Den ytliga mänskligt begränsade analysen säger att han kan inte ha varit det Messias, den kung som han utgav sig för att vara. Då borde han ju ha utnyttjat sin makt mot både soldater och den förrådande religiösa makten. Men han hade en annan bättre väg. När vi firar påsk, så vet vi att döden och lidandet som han kunde ha undvikit om han velat, inte var ett nederlag. Tvärtom är det den största segern mänskligheten kan tala om. Kärlekens väg drar döden och ondskans makt vid näsan, bryter dess makt och banar vägen för hopp istället för förtvivlan. Han tar din och min skuld, din och min skam, din och min rädsla och maktlöshet upp på korset och förvandlar dem till heder, rättfärdighet och vänskap med kungars kung för dem som vill. För han återvänder till den högsta positionen, kungars kung över allt och alla!

TACK, FÖRLÅT SJUNGER LALEH. Och när jag firar påsk känner jag helt enkelt ett stort behov av att be världens skapare och kungars kung, om förlåtelse och sen säga TACK för det han gjort för mig, den nåd och nära relation han erbjuder. Vad känner du?

GLAD PÅSK! 

Fötter som tar viktiga steg

ALLA NORMALUTVECKLADE MÄNNISKOR FÖDS MED FÖTTER. Fötterna sitter längst ner på kroppen och används när vi står och tar steg. De första stegen är stapplande och vingliga men ju fler stg vi tar desto stadigare blir stegen. Utan fötter blir det mycket svårare att ta sig fram, även om det går. Jag har under mina besök i olika länder sett dem som inte har fungerade fötter som ändå lärt sig att ta sig fram på något sätt. När fötterna är i funktion till det de skapats för är det naturligt att de blir smutsiga. Speciellt i varma länder där man använder sandaler så kommer fötterna i kontakt med jorden, sanden, dammet och då blir de extra smutsiga. Olika människor har olika förhållande till sina fötter. En del känner sig mycket bekväma med dem medan andra tycker att fötter förknippas med obehag. Men det är nog få som skulle vilja vara utan sina fötter.

I EN DEL KULTURER ANVÄNDS FÖTTERNA FÖR ATT VISA FÖRAKT för någon. Fötterna betraktas som orena. Den avgående amerikanske president Bush blev 2008 måltavla för ett par skor kastade från en frustrerad Irakisk journalist. Att kasta sina skor, något orent, var hans sätt att visa förakt för den Amerikanske presidententen och det denne stod för. Denna händelse fick stor uppmärksamhet och Youtube klipp spreds globalt och viralt. När Jesus närmade sig slutet av sitt uppdrag som människa på jorden gjorde han något oerhört anmärkningsvärt. Strax innan påsken samlades Jesus och lärjungarna för att äta tillsammans. Normalt i den tidens tradition var att den som stod lägst i rang i hushållet var den som skulle tvätta alla gästernas fötter innan man lade sig ner till bords. Vanligtvis var det en slav, en tjänare eller en bland de yngsta. Denna gång vänder Jesus upp och ner på allt! Han som de kallar mästare och herre, tömmer upp vatten, tar en handduk och börjar sen tvätta sina efterföljares fötter. De blir chockade och Petrus vill först vägra Jesus att göra det. Efter lite resonerande inser Petrus att han behöver allt Jesus kan göra för honom och accepterar. 

“NÄR JAG SOM NI KALLAR MÄSTARE OCH HERRE har tvättat era fötter är ni också skyldiga att tvätta varandras fötter” säger Jesus. En rak och direkt uppmaning, lika svår att värja sig från som att bejaka.  Vad är motsvarigheten till denna ödmjuka handling i vår tid? Tillsammans med några vänner samtalade jag om detta och fick lite olika förslag. Kan det vara att städa någons toalett? Eller att som en upptagen person mitt i livet prioritera att ta tid med en ensam person? Kan det vara att som ledare gå emot “sociala medier paradigmet”, dvs att tvärtemot de välregisserade bilderna på Instagram och Facebook visa lite av sin svaghet och bräcklighet som människa? När jag levt med denna berättelse från Johannes evangelium, det 13:e kapitlet, några dagar har jag blivit utmanad! Vad innebär detta för mig, i mitt liv? Och nu utmanar jag dig med denna blogg! 

VILKET ÄR DITT SÄTT ATT “TVÄTTA NÅGONS FÖTTER?” Vilket är ditt nästa steg dina fötter kommer ta dig till?