IGÅR GJORDE JAG NÅGOT JAG ALDRIG GJORT FÖRUT. Jag fick en ny erfarenhet och under processens gång funderade jag på vad jag egentligen gjorde. Att göra nya saker är nyttigt, speciellt om man tar sig tid att fundera på det man gör. Tänk dig vårdagen när den är som bäst. För några dagar sedan växlade allt i naturen från grått, bart och lite tråkigt till skir grönska med små friska löv och blomknoppar överallt. Vi befinner oss vid stugan i Dalsland, platsen där min mamma, min morfar, min morfars far och ytterligare några generationer bakåt växt upp och upplevt många vårar. Natten innan har det regnat och rensat luften. Förmiddagssolen är alldeles lagom varm.
MITT I ALL GRÖNSKA SER JAG ATT BRÄNNÄSSLORNA är bland de första växterna att sätta fart. Min erfarenhet av nässlor har hittills förknippats med något man inte vill röra, något jag bränt mig på, ogräs som inte ger sig utan kommer tillbaka och vill sprida sig. Om jag spontant skulle välja så kunde jag gärna vara utan alla nässlor där jag bor. Det är liksom en sån där irriterande växt som man måste akta sig för om man vill undvika obehaget. Men av någon anledning har jag fått för mig att göra något med dessa nya skira brännässlor. Jag ska laga soppa av dem. Har ju både hört och läst om att de skall vara fulla av vitaminer och nyttigheter, men hittills har min dominerande erfarenhet av brännässlor inte riktigt varit i samklang med deras omtalade nytta.
NÄR JAG MED HANDSKAR PÅ HÄNDERNA omsorgsfullt plockar brännässla efter brännässla och fyller min bunke så upptäcker jag att något händer med mig. Detta som jag tidigare mest varit irriterad på förändras i min tanke och ändrar skepnad. Min attityd förändras också. Eftersom jag har handskar på mig så bränns de inte, och jag börjar faktiskt se en skönhet i dessa ännu små växter. Jag påminner mig om hur nyttiga de lär ska vara, med allt vitamin C och A, allt järn, kalium, mangan och kalcium som kroppen mår väl av. Jag ser framför mig en god soppa, liksom en energidryck, en hälsokur som kanske till och med kan rå på pollenallergin och jag blir mer och mer väl till mods.
I LIVET FINNS DET SAKER, och ibland människor, som liksom bränner som nässlor. Man vill liksom inte komma nära i rädsla för att bränna sig som man gjort tidigare gånger. Erfarenheterna som kanske blandats med fördomar är inte angenäma. Därför gör man sitt bästa för att undvika, ”bränt barn skyr elden” säger ordspråket, och skulle lika gärna kunna vara ”bränt barn skyr nässlan”. Men tänk om det är med sådana saker på samma sätt som nässlorna. Om man närmar sig på fel sätt, med fel attityd så är det bara jobbigt, men om man istället inser potentialen, vet hur man skall hantera dem så är de guld värda. Tänk om det är oanvända vitamin- och mineralbomber som i rätt sammanhang och med rätt hantering skulle vara väldigt, väldigt nyttiga?
HUR DET GICK MED SOPPAN? Jo den blev både mättande och god. Jag tänker att det inte är sista gången jag lagar nässelsoppa. Men den djupare insikten som jag bär med mig ännu mer, är funderingen på vilka andra ”livsnässlor” som jag härnäst behöver återupptäcka, byta attityd till och kunna ta till vara på istället för att se dem som hot eller irriterande moment. Kanske väntar något riktigt, riktigt bra runt hörnet?! Bara jag är beredd att se från ett annat perspektiv? Har du någon ”brännässla” du behöver ta dig an? Har du någon oupptäckt resurs i din närhet? Vilka handskar behöver du ta på dig? Min erfarenhet igår var riktigt god! Lycka till med din!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar